The Cottage del 2
- Ehm… ja ? svarade jag sömnigt.
- Vi är framme nu sade Will.
- Va! sade jag och sträckte på mig.
- Du somnade för en stund sedan sa Will och log.
Jag tittade ut igenom fönstret och såg ner mot vattnet som glittrade av solen som höll på att gå ner.
Jag vände på huvudet och kollade bort mot skogen som låg cirka 50 meter ifrån huset och jag stelnade till.
Ett ansikte kom fram mellan träden och stirrade rakt på mig.
Jag skrek till och vände mig mot Will.
- Vad är det Louise ? frågade Will och såg underligt på mig
- Det är någon i skogen mellan träden, där borta sade jag och pekade.
Jag darrade och kramade hårt om Will. Will lutade sig över mig och såg ut igenom bilrutan bort mot skogen,
- Gumman det är ingen där sade Will lugnt.
- Va! svarade jag och tittade ut bort mot skogen.
Ansiktet var borta
- Men det var där för fem sekunder sedan sade jag.
- Du såg säkert i syne sade Will och öppnade bildörren på sin sida och var på väg ut.
- Kommer du sade Will och såg på mig.
- Jadå, sade jag och fortsatte att titta mot skogen.
Jag öppnade bildörren och gick ut.
Jag såg bort mot stugan som var större än vad jag kommit ihåg.
Skogen växte fortfarande nära inpå knuten och rosenbuskarna luktade gamla minnen.
Jag var glad att vara här, det skulle bli en skön helg utan föräldrar och grannar, bara Will och mina kompisar.
Det ledde en lång grusgång upp till huset och det växte ett äppleträd på sidan av huset men trädet verkade ganska dött.
Jag och Will gick på grusgången mot huset och Will öppnade dörren för mig som den gentleman han är och han gick in.
Jag stannade kvar på verandan och titta ner mot sjön och väntade mig nästan att få se det där ansiktet igen.
Men det enda jag såg var en ensam fiskmås som guppade i vattnet vid bryggan.
Det var ganska stort här inne och det blekta nästan ljus vita golvet fick det att se ganska gammalt ut, jag ryste till, något med stugan verkade inte stämma det kändes som om någon hade varit här.
Rysningar gick längst min ryggrad. Mary och Kenny kom gåendes mot oss från köket.
- Vad fint det är här sa Mary och såg sig omkring.
- Men hallå vart är Savanna? sade Will fundersamt och såg på mig.
- Hon borde vara här nu, vi körde ju förbi hennes föräldrar förut svarade Mary.
- Hon dyker väl upp senare sade Will, nu packar vi upp i alla fall.
Vi packade upp alla våra saker i två av sovrummen.
Ungefär en timme senare steg någon in igenom vår ytterdörr.
- Hallå ropade Savanna.
- Var har du varit frågade jag när jag kommit fram till hallen.
- Jag kollade bara runt lite sa Savanna kort och gick vidare till köket.
- Ska jag sova i sovrummet längst bort eller? fortsatte Savanna och gick bort i korridoren.
Jag gick tillbaka till Will och han undrade om det var Savanna som hade kommigt.
- Ja hon hade vart och kollat runt lite sa hon.
Will tittade underligt på mig.
- Okej, konstigt tyckte Will.
- Ehm ja men nu fortsätter vi att packa klart sade jag.
- Bra ide svarade Will, jag packar upp maten i köket.
- Gör det sade jag.
Alla var väldigt trötta när vi hade packat upp allt så vi tog något att äta och sedan sa vi god natt och gick och lade oss.