The Cottage del 3
Efter en stund hade alla somnat men jag låg vaken och tänkte på det där ansiktet i skogen.
Men kort senare somnade jag också.
Jag vaknade upp senare av att Will snarkade högt som vanligt och jag kollade klockan på mobilen, den visade 01:05 jag lade mig på rygg och suckade, nu kommer jag aldrig att somna om tänkte jag och tittade på Will som sov så söt men som nu snarkade ovanligt högt.
Jag satte mig upp och gick mot köket för att ta ett glas vatten att dricka.
Medans jag drack vattnet tittade jag ut genom köksfönstret, det var helt mörkt ute och det enda som lös var lampan vi hade nere vid bryggan.
Jag följde skenet från lampan och frös till, det stod någon på bryggan.
Det såg ut som om det var en person men bryggan låg för långt bort för att jag skulle vara säker.
Jag stod blickstilla och såg skepnaden gå fram och tillbaka på bryggan.
Jag hoppade hastigt bakåt när mitt glas gled ur min hand och landade med en smäll i golvet och splittrades i många små och stora bitar.
Jag snubblade på mina egna ben och föll ner på golvet och skar mig på en glas bit på handen.
Will kom springandes med Mary och Kenny tätt intill.
Hur gick det frågade Will samtidigt som han hjälpte mig upp från golvet.
- Bra jag skar mig bara lite på handen svarade jag och ställde mig upp på vingliga ben.
- Få se sade Will och tog tag i min hand.
Blodet rann från det 5 cm lång men inte så djupt såret på min handflata.
- Kenny hämta förstahjälpen lådan i hallen beordrade Will Kenny.
Will tog tag i en handduk och tryckte det mot såret.
- Vad hände frågade Kenny när han kom tillbaka med förstahjälpen lådan och gav den till Will
- Jag tappade glaset och ramlade och… och …
- Och vadå frågade Will?
Jag vände mig hastigt om och kollade ut igenom fönstret ner mot bryggan.
Skepnaden var inte kvar.
- Louise frågade Will och vände på mig hur mår du gumman?
- Bara bra, bara lite yr det är allt svarade jag.
- Är du säker frågade Will och såg mig i ögonen.
- Jaja svarade jag och tittade bort.
- Hon är bara lite trött säker sade Mary, plåstra om henne nu Will så städar jag undan det här.
När allt var städat så gick vi och lade oss igen, men det var nästan omöjligt för mig att kunna somna nu, jag kunde inte sluta tänka på ansiktet och skepnaden.
Jag kröp nära Will men jag låg ändå vaken i timmar.
Jag var fortfarande vaken när solen började gå upp bakom träden och alla började vakna.
När alla hade vaknat och ätit frukost tyckte Will att vi skulle bada.
Vi tog på oss badkläderna och slängde oss i sjön, det var skönt med ett svalkande dopp, men jag kunde ändå inte släppa tanken på ansiktet och skepnaden.
Efter att vi grillat och ätit middag på kvällen började Mary blanda drinkar som hon var ovanligt bra på.
Här Louise sade Mary och räckte fram en drink till mig, slappna av lite nu du ser så spänd ut log hon.
- Nej jag tänkte bara på en sak sade jag.
- Men kom igen nu sade Savanna ska vi bara sitta här eller ska vi ha kul skrattade hon.
- Vi ska ha kul log jag, Nu kör vi ropade jag och svepte min drink i ett svep.
Alla skrattade och drack upp sina drinkar förutom Savanna som bara smakade på sin drink om ens det.
Mary tog fram sin mobil och sina nya högtalare och började bläddra igenom den efter bra låtar.
- Kommer ni ihåg den här utbrast Mary och stannade vid en låt och höjde volymen.
Will började sjunga med till låten och Mary drog upp mig och Savanna från våra stolar och vi började röra våra kroppar till musiken.
För en stund så glömde jag faktiskt bort ansiktet och skepnaden och tänkte bara på hur glad jag var för att vi var här och hade kul.
En timme senare började Kenny må lite dåligt så Mary hjälpte honom till sovrummet.
En stund senare började även jag må ganska illa.
- Vad är det frågade Will och kollade på mig.
- Jag mår bara inte speciellt bra svarade jag tillbaka.
- Jag ser det, du är väldigt bleck sa Will och kollade bekymrande på mig.
Jag gick till badrummet och kollade mig i spegeln.
Gud vad blek jag är tänkte jag, mina ögon var rödsprängda och jag var vit som ett spöke i ansiktet.
Nu kände jag hur jag började få upp spya i halsen så jag lyfte på toalett locket och spydde.
Will kom bakom mig och höll bort mitt hår när jag spydde.
Jag ställde mig upp och sköljde munnen med ett glas vatten Will hade tagigt med sig.
- Du ska nog gå och lägga dig nu sade Will
- Mmm fick jag ur mig och Will hjälpte mig till sovrummet.
När vi gick förbi vardagsrummet så märkte jag att Savanna inte satt kvar där.
Will hjälpte mig av med mina kläder och stoppade om mig och kysste mig på pannan och gick sedan ut ur sov rummet.
Jag somnade strax efter men vaknade senare av ett konstigt ljud.
Jag satte mig upp ur sängen med såg ingenting, det var för mörkt.
Det lät som om något gick i köket så jag puttade lite på Will som låg bredvid mig i sängen.
Han rörde inte på sig och snarkade inte så jag började putta lite mer på honom och viska hans namn.
- Will, Will? viskade jag men han rörde inte på sig och sade inget.
Jag gick försiktigt upp ur sängen och kände med handen mot väggen efter lampknappen.
Jag klev i något blött på golvet men det är säkert Will som hade spillt något eller jag som har spytt tänkte jag.
Jag hittade lampknappen och tryckte.
Jag frös till is och hörde inget annat än ett skrik som ekade i rummet.
Skriket kom från mig själ. På golvet låg en stor blodpöl som jag klivigt i och i sängen låg Will helt blodig.
- Will Will! Skrek jag och sprang till sängen och ruskade på honom.
Han rörde sig inte.
Tårarna rann ner från min kind och jag slutade att ruska på Will som låg orörlig i den blodiga sängen.
Jag skrek efter Mary och Savanna men ingen kom.
Jag frös till när jag såg att något rörde sig vid sovrumsfönstret, jag gick ner från sängen och gick försiktigt mot fönstret.
Jag skrek när en hand smällde till fönsterrutan men en smäll, jag hoppade till och föll bakåt.
Handen som var alldeles blodig gled nu ner för rutan.
Jag ställde mig upp och gick mot fönstret och helt plötsligt dyker Marys blodiga ansikte upp bakom fönsterrutan. Jag skrek och tårarna rann mer och mer.
Mary tittade på mig med sina uppspärrade ögon och formade ordet hjälp på sina läppar.
Plötsligt såg jag skepnaden från bryggan dyka upp bakom Mary med en kökskniv i handen.
Jag försökte varna Mary men det var försent.
Skepnaden sätter kökskniven mellan Marys läppar och tryckte till.
Blodet från Marys huvud som nyss gick av på mitten stänker på fönsterrutan som nu är täckt med blod.
Jag vänder mig om och spyr på golvet och kan inte få in i mitt huvud vad jag nyss såg.
Tårarna fortsätter rinna och jag kan inte skrika och inte heller få fram ett ord.
Jag vände försiktigt på mig och tittade mot fönsterrutan som var täckt med blod, men jag såg ingen annan på den andra sidan.
Jag hörde att någon öppnade vår ytterdörr och gick in.
Nu reagerade jag snabbt och tog tag i Wills tjocktröja som hängde på sängkanten och så sprang jag så snabbt jag kunde till det andra sovrummet bredvid mitt och Wills och jag hörde stegen från skepnaden som var tätt intill mig men jag stängde och låste dörren till sovrummet, hade jag låst dörren 2 sekunder senare så skulle jag ha haft sällskap här inne. Det började rycka i handtaget och banka på dörren.
Jag sprang till ett hörn i rummet och satte mig ner där och tårarna rann och jag önskade bara att jag var hemma. Hemma med mina föräldrar, Will, Mary och alla mina vänner och grannar.
Jag skrek till när jag kände en kall hand nudda mina fötter.
- Kenny är det där du utbrast! jag lyckligt
Kenny ålade ut från under sängen som var precis bredvid mig. Han kollade på mig med röda tårögda ögon.
Han såg helt förstörd ut.
- Hon tog Mary viskade Kenny och tårarna började rinna på honom.
- Vem tog henne frågade jag och tog tag i Kennys hand som stöd.
- Savanna svarade Kenny kort.
- Va utbrast jag.
- Vi vaknade i natt av att ett fönster slog i köket och jag mådde inge bra så Mary gick för att stänga det och när hon inte kommer tillbaka efter en stund så gick jag upp för att se vart hon är och då ser jag Savanna sticka en kniv igenom Marys mage och sen såg jag Marys krypa ut mot dörren och jag fick panik så jag sprang hit och gömde mig här fortsatte Kenny som grät mer och mer.
- Jag borde ha hjälpt henne sa Kenny
- Det är inte ditt fel Kenny sa jag och tänkte efter, jag kan inte tro att min egen kusin skulle kunna göra något sådant här.
Först nu märkte jag att det hade sluta rycka i handtaget.
-
Men kort senare somnade jag också.
Jag vaknade upp senare av att Will snarkade högt som vanligt och jag kollade klockan på mobilen, den visade 01:05 jag lade mig på rygg och suckade, nu kommer jag aldrig att somna om tänkte jag och tittade på Will som sov så söt men som nu snarkade ovanligt högt.
Jag satte mig upp och gick mot köket för att ta ett glas vatten att dricka.
Medans jag drack vattnet tittade jag ut genom köksfönstret, det var helt mörkt ute och det enda som lös var lampan vi hade nere vid bryggan.
Jag följde skenet från lampan och frös till, det stod någon på bryggan.
Det såg ut som om det var en person men bryggan låg för långt bort för att jag skulle vara säker.
Jag stod blickstilla och såg skepnaden gå fram och tillbaka på bryggan.
Jag hoppade hastigt bakåt när mitt glas gled ur min hand och landade med en smäll i golvet och splittrades i många små och stora bitar.
Jag snubblade på mina egna ben och föll ner på golvet och skar mig på en glas bit på handen.
Will kom springandes med Mary och Kenny tätt intill.
Hur gick det frågade Will samtidigt som han hjälpte mig upp från golvet.
- Bra jag skar mig bara lite på handen svarade jag och ställde mig upp på vingliga ben.
- Få se sade Will och tog tag i min hand.
Blodet rann från det 5 cm lång men inte så djupt såret på min handflata.
- Kenny hämta förstahjälpen lådan i hallen beordrade Will Kenny.
Will tog tag i en handduk och tryckte det mot såret.
- Vad hände frågade Kenny när han kom tillbaka med förstahjälpen lådan och gav den till Will
- Jag tappade glaset och ramlade och… och …
- Och vadå frågade Will?
Jag vände mig hastigt om och kollade ut igenom fönstret ner mot bryggan.
Skepnaden var inte kvar.
- Louise frågade Will och vände på mig hur mår du gumman?
- Bara bra, bara lite yr det är allt svarade jag.
- Är du säker frågade Will och såg mig i ögonen.
- Jaja svarade jag och tittade bort.
- Hon är bara lite trött säker sade Mary, plåstra om henne nu Will så städar jag undan det här.
När allt var städat så gick vi och lade oss igen, men det var nästan omöjligt för mig att kunna somna nu, jag kunde inte sluta tänka på ansiktet och skepnaden.
Jag kröp nära Will men jag låg ändå vaken i timmar.
Jag var fortfarande vaken när solen började gå upp bakom träden och alla började vakna.
När alla hade vaknat och ätit frukost tyckte Will att vi skulle bada.
Vi tog på oss badkläderna och slängde oss i sjön, det var skönt med ett svalkande dopp, men jag kunde ändå inte släppa tanken på ansiktet och skepnaden.
Efter att vi grillat och ätit middag på kvällen började Mary blanda drinkar som hon var ovanligt bra på.
Här Louise sade Mary och räckte fram en drink till mig, slappna av lite nu du ser så spänd ut log hon.
- Nej jag tänkte bara på en sak sade jag.
- Men kom igen nu sade Savanna ska vi bara sitta här eller ska vi ha kul skrattade hon.
- Vi ska ha kul log jag, Nu kör vi ropade jag och svepte min drink i ett svep.
Alla skrattade och drack upp sina drinkar förutom Savanna som bara smakade på sin drink om ens det.
Mary tog fram sin mobil och sina nya högtalare och började bläddra igenom den efter bra låtar.
- Kommer ni ihåg den här utbrast Mary och stannade vid en låt och höjde volymen.
Will började sjunga med till låten och Mary drog upp mig och Savanna från våra stolar och vi började röra våra kroppar till musiken.
För en stund så glömde jag faktiskt bort ansiktet och skepnaden och tänkte bara på hur glad jag var för att vi var här och hade kul.
En timme senare började Kenny må lite dåligt så Mary hjälpte honom till sovrummet.
En stund senare började även jag må ganska illa.
- Vad är det frågade Will och kollade på mig.
- Jag mår bara inte speciellt bra svarade jag tillbaka.
- Jag ser det, du är väldigt bleck sa Will och kollade bekymrande på mig.
Jag gick till badrummet och kollade mig i spegeln.
Gud vad blek jag är tänkte jag, mina ögon var rödsprängda och jag var vit som ett spöke i ansiktet.
Nu kände jag hur jag började få upp spya i halsen så jag lyfte på toalett locket och spydde.
Will kom bakom mig och höll bort mitt hår när jag spydde.
Jag ställde mig upp och sköljde munnen med ett glas vatten Will hade tagigt med sig.
- Du ska nog gå och lägga dig nu sade Will
- Mmm fick jag ur mig och Will hjälpte mig till sovrummet.
När vi gick förbi vardagsrummet så märkte jag att Savanna inte satt kvar där.
Will hjälpte mig av med mina kläder och stoppade om mig och kysste mig på pannan och gick sedan ut ur sov rummet.
Jag somnade strax efter men vaknade senare av ett konstigt ljud.
Jag satte mig upp ur sängen med såg ingenting, det var för mörkt.
Det lät som om något gick i köket så jag puttade lite på Will som låg bredvid mig i sängen.
Han rörde inte på sig och snarkade inte så jag började putta lite mer på honom och viska hans namn.
- Will, Will? viskade jag men han rörde inte på sig och sade inget.
Jag gick försiktigt upp ur sängen och kände med handen mot väggen efter lampknappen.
Jag klev i något blött på golvet men det är säkert Will som hade spillt något eller jag som har spytt tänkte jag.
Jag hittade lampknappen och tryckte.
Jag frös till is och hörde inget annat än ett skrik som ekade i rummet.
Skriket kom från mig själ. På golvet låg en stor blodpöl som jag klivigt i och i sängen låg Will helt blodig.
- Will Will! Skrek jag och sprang till sängen och ruskade på honom.
Han rörde sig inte.
Tårarna rann ner från min kind och jag slutade att ruska på Will som låg orörlig i den blodiga sängen.
Jag skrek efter Mary och Savanna men ingen kom.
Jag frös till när jag såg att något rörde sig vid sovrumsfönstret, jag gick ner från sängen och gick försiktigt mot fönstret.
Jag skrek när en hand smällde till fönsterrutan men en smäll, jag hoppade till och föll bakåt.
Handen som var alldeles blodig gled nu ner för rutan.
Jag ställde mig upp och gick mot fönstret och helt plötsligt dyker Marys blodiga ansikte upp bakom fönsterrutan. Jag skrek och tårarna rann mer och mer.
Mary tittade på mig med sina uppspärrade ögon och formade ordet hjälp på sina läppar.
Plötsligt såg jag skepnaden från bryggan dyka upp bakom Mary med en kökskniv i handen.
Jag försökte varna Mary men det var försent.
Skepnaden sätter kökskniven mellan Marys läppar och tryckte till.
Blodet från Marys huvud som nyss gick av på mitten stänker på fönsterrutan som nu är täckt med blod.
Jag vänder mig om och spyr på golvet och kan inte få in i mitt huvud vad jag nyss såg.
Tårarna fortsätter rinna och jag kan inte skrika och inte heller få fram ett ord.
Jag vände försiktigt på mig och tittade mot fönsterrutan som var täckt med blod, men jag såg ingen annan på den andra sidan.
Jag hörde att någon öppnade vår ytterdörr och gick in.
Nu reagerade jag snabbt och tog tag i Wills tjocktröja som hängde på sängkanten och så sprang jag så snabbt jag kunde till det andra sovrummet bredvid mitt och Wills och jag hörde stegen från skepnaden som var tätt intill mig men jag stängde och låste dörren till sovrummet, hade jag låst dörren 2 sekunder senare så skulle jag ha haft sällskap här inne. Det började rycka i handtaget och banka på dörren.
Jag sprang till ett hörn i rummet och satte mig ner där och tårarna rann och jag önskade bara att jag var hemma. Hemma med mina föräldrar, Will, Mary och alla mina vänner och grannar.
Jag skrek till när jag kände en kall hand nudda mina fötter.
- Kenny är det där du utbrast! jag lyckligt
Kenny ålade ut från under sängen som var precis bredvid mig. Han kollade på mig med röda tårögda ögon.
Han såg helt förstörd ut.
- Hon tog Mary viskade Kenny och tårarna började rinna på honom.
- Vem tog henne frågade jag och tog tag i Kennys hand som stöd.
- Savanna svarade Kenny kort.
- Va utbrast jag.
- Vi vaknade i natt av att ett fönster slog i köket och jag mådde inge bra så Mary gick för att stänga det och när hon inte kommer tillbaka efter en stund så gick jag upp för att se vart hon är och då ser jag Savanna sticka en kniv igenom Marys mage och sen såg jag Marys krypa ut mot dörren och jag fick panik så jag sprang hit och gömde mig här fortsatte Kenny som grät mer och mer.
- Jag borde ha hjälpt henne sa Kenny
- Det är inte ditt fel Kenny sa jag och tänkte efter, jag kan inte tro att min egen kusin skulle kunna göra något sådant här.
Först nu märkte jag att det hade sluta rycka i handtaget.
-
Kommentarer
Trackback
