Kärlek Om det ändå fanns någon som kunde förklara det ordet för mig.
Kärlek Om det ändå fanns någon som kunde förklara det ordet för mig.
Kärlek för mig var antigen en speciell vänskap mellan två vänner, som bara behövde se den andra i ögonen och förstå att nåt var fel. En vänskap som var odödlig, som aldrig skulle ta slut.
Men jag har lärt mig att sådan vänskap inte finns.
All vänskap tar slut någon gång och det finns inget man kan göra åt det.
Det jag har trott vart vänskap har vart helt fel, bara slöseri med tid.
Kärlek för mig var också en speciell kännsla mellan två personer.
När man fick fjärillar i magen eller när man kände den där länktan efter en viss person så var det kärlek.
När två personer älskade varandra så där extra mycket, då var det kärlek.
Man kännnde att det var kärlek i lufften när man var med den speciella personen, man känner värmen från läpparna när man kyssde varandra och man är säker på att det var kärlek.
Men i luften och den där värmen, där finns ingen kärlek.
Man är så säker på att det var kärlek men med tiden inser man att Kärleken aldrig var där.
Den där känslan man hade när man var med den personen försvinner Kan man då säga att det var kärlek.
Kärlek för mig var en känsla.. Som aldrig skulle försvinna för den känslan var så speciell så varför ska en sådan speciell känsla bara försvinna, gör den det då kan det ju inte ha vart den där speciella känslan.
Allt kan vara så underbart i början av en vänskap eller ett förhållande av något slag.
Men med tiden blir det aldrig så underbart som den ängång var, Kärlek borde inte vissna? då är det ju inte kärlek.
Kärleken ska ju finnas där hela tiden.
Tänker man efter så vet man att kärleken aldrig fanns. Man kände bara en stark känsla för att sedan känna en stor saknad. Av just det som du trodde var kärlek.
Man som trott på kärlek så länge. Men jag inser nu att jag bara trott på något som har vart lufft.
När man väl trott på kärlek så länge blir man mer sårad när man inser att det aldrig fanns någon kärlek.
För i slutändan är det bara en själv som står kvar och ser tårarna rinna och känner saknaden av något som bara var luft.
Men jag har lärt mig att sådan vänskap inte finns.
All vänskap tar slut någon gång och det finns inget man kan göra åt det.
Det jag har trott vart vänskap har vart helt fel, bara slöseri med tid.
Kärlek för mig var också en speciell kännsla mellan två personer.
När man fick fjärillar i magen eller när man kände den där länktan efter en viss person så var det kärlek.
När två personer älskade varandra så där extra mycket, då var det kärlek.
Man kännnde att det var kärlek i lufften när man var med den speciella personen, man känner värmen från läpparna när man kyssde varandra och man är säker på att det var kärlek.
Men i luften och den där värmen, där finns ingen kärlek.
Man är så säker på att det var kärlek men med tiden inser man att Kärleken aldrig var där.
Den där känslan man hade när man var med den personen försvinner Kan man då säga att det var kärlek.
Kärlek för mig var en känsla.. Som aldrig skulle försvinna för den känslan var så speciell så varför ska en sådan speciell känsla bara försvinna, gör den det då kan det ju inte ha vart den där speciella känslan.
Allt kan vara så underbart i början av en vänskap eller ett förhållande av något slag.
Men med tiden blir det aldrig så underbart som den ängång var, Kärlek borde inte vissna? då är det ju inte kärlek.
Kärleken ska ju finnas där hela tiden.
Tänker man efter så vet man att kärleken aldrig fanns. Man kände bara en stark känsla för att sedan känna en stor saknad. Av just det som du trodde var kärlek.
Man som trott på kärlek så länge. Men jag inser nu att jag bara trott på något som har vart lufft.
När man väl trott på kärlek så länge blir man mer sårad när man inser att det aldrig fanns någon kärlek.
För i slutändan är det bara en själv som står kvar och ser tårarna rinna och känner saknaden av något som bara var luft.
Kommentarer
Trackback
